söndag 25 september 2011

Första dagen i Texas

Dagen började tidigt eftersom planet gick 08:59, 04:00 gick alarmet. Vi hade två timmar i bil till Detroit, så här pigga var vi:





Allt gick smidigt till flygplatsen, vi kunde till och med äta en frukost med salted mocha caramel frappucino. Helt otroligt att det får kallas kaffe!








Väl i Texas fick vi smaka på ett varmare klimat, en bra bit över 30 grader. Dock är luften torrare så det känns ganska behagligt, det fläktar på bra också. Hotellet blev riktigt bra, lite mindes plats än på förra men betydligt fräschare och med gym och pool.








Efter lite lugn och ro på hotellet var det dags att åka till kvällens show. Det var en samling artister som uppträdde på ett ställe i Arlington. Det var södern på riktigt med -"God Bless America!" och -"Amen" mest hela tiden. Vi blev annonserade som stora countryfans från Sverige och alla ville hälsa och prata, väldigt kul! Innan showen hann vi med en hamburgare på ett riktigt amerikanskt hak.















Observera den fina skylten nedan, som tur var hade vi lämnat våra hemma!

















Efter denna show smet vi iväg till Stock Yards som är ett område i Forth Worth. Här samlas allting som har med country att göra och vi gick till White Elephant Saloon där Ronny Sears uppträdde, här var det drag och om det förra stället va södern så va det här Bobs Country Barn från filmen Blues Brothers, vi fick till och med höra Rawhide! Pappa hade snackat med steelgitarristen på ett forum innan så de fick hälsa på varandra.

















Såklart var det en Lone Star som gällde!








Sen åkte vi hem för att sova, dagarna tär på en!

Location:USA

lördag 24 september 2011

BennetFit

Fredagskvällen var vi medbjudna till BennetFit, en fundraiser till det hjärnforskningsinstitut som startats i Saginaw. Centret leds av en av världens bästa hjärnkirurger, Malcolm Field, M.D. När JFK blev skjuten skickade de Air Force One till Michigan för att hämta honom så han kunde operera presidenten. Tyvärr avled JFK innan planet kom fram. Trots detta är doktorn mycket blygsam, vi fick hälsa på honom och han verkade mycket trevlig, om än lite besvärad av all uppmärksamhet.



Innan showen var det mingelmiddag på den gamla teaterns tre våningar, vi startade med en dry martini och åt av den goda buffén, det var biff, kyckling, ostar, fisk, räkor mm.mm. Mycket god mat och efterrättsbordet ska vi inte tala om!









Vi gick sedan in i teatern som var restaurerad av en annan läkare, Dr Shaheen. Denna familj hade lagt $10,000,000 (tio miljoner dollaar!!!!) på restaureringen. Ornamenten ni ser är belagda med riktigt bladguld!












Kvällens stjärna hette Dave Bennett och var en klarinettist som redan som barn blivit geniförklarad pga sitt spel. Han spelade under föreställningen även piano, trummor och gitarr tillsammans med övriga bandet. Det var en fantastisk show med blues, jazz, gospel, boogie woogie och rock, vi var helt tagna av musiken!



Efter denna fantastiska kväll åkte vi till hotellet för att få lite sömn. Det blev cirka fem timmar och nu sitter vi på planet mot Dallas, Texas där andra delen av resan tar vid. Michigan var helt otroligt mycket tack vare våra generösa och gästvänliga värdar, the Furlos. Stort tack för två underbara dagar!




Location:Saginaw, Michigan

USA fredag

På fredagen var planen att sova ut och sedan ringa vår värd för att få se lite av kontoret. Mr Furlo är en fantastisk herre som pappa känner sedan sjuttiotalet då de arbetade tillsammans kunder en intensiv period. Då hade Mr Furlo precis startat upp sin Incentive Department som tog fram resepaket för företag. T.ex. tog man med ett visst antal toppsäljare och chefer från ett bilföretag på en resa till Stockholm. Företaget heter Morley Brothers och gör idag massa olika saker förutom dessa Incentive-resor; Call center, handlar med bilar, ger support på bilar mm. Mr Furlo Sr leder inte längre företaget utan det är hans tre söner som har den formella makten, det verkar dock som Mr Furlo fortfarande är med i matchen trots sina 83 år. Som sagt, en helt fantastisk människa med humor, omtanke och knivskarpt intellekt!











Vi blev hämtade klockan 10 och blev körda till kontoret där vi visades runt, vi drack sedan kaffe på Mr Furlos kontor. Efter detta skulle det hållas en ceremoni för en i personalen (av 1300 anställda i Saginaw). Hon hette Angelica och hade precis fått sitt amerikanska medborgarskap godkänt, hon var ursprungligen från Mexico. Detta har varit en långdragen process under 10 år och hon har fått göra ett prov på amerikansk historia som många amerikaner inte skulle klara. Hela ledningen var närvarande och var uppriktigt glada och stolta över denna prestation. Nu var hon en av dem och hon och hennes barn var för evigt amerikanska medborgare. Det var verkligen en upplevelse att se denna ceremoni.






Efter rundturen åt vi lunch på 'Saginaw Club' som är en klubb för affärsmän, givetvis gick vi in medlemsingången, vi år soppa till förrätt och jag åt club sandwich till lunch medans pappa och Gustav åt BLT/hickory/heirloom-smörgås. Efter lunchen tittade vi närmare på de bilar som Morley supportade, bl.a. Chevrolet Volt, en elbil med stödladdning av en förbränningsmotor. Den verkar lanseras som Opel Ampere i Sverige under 2012, kan bli mycket intressant då denn helt och hållet går på ström tills batterierna endast har 20% laddning kvar då bensinmotorn går in och laddar batteriet.



Vi tog en snabb tur till den lokala gallerian men vi hade inte så mycket tid utan tittade mest. Vi åkte tillbaka till hotellet och laddade inför kvällen då vi skulle på en fundraiser för ett forskningsinstitut med inriktning på hjärnkirurgi. Detta kommer som ett separat blogginlägg efter detta.

Läs mer i nästa inlägg, so long!

Lite blandade bilder:







Drive thru ATM, the american way





Location:Saginaw, Michigan

På väg till kvällens musikshow




//Oskar

fredag 23 september 2011

Mot Michigan

Så var det då dags, avfärden. Det hela började lite hal skakigt med att mitt tåg var två timmar sent så onsdagskvällen blev lite förskjuten. Vi träffades hos pappa och stämde av det sista. På torsdagsmorgonen frågade pappa mig om min ESTA-ansökan (som visum ungefär) och jag blev lite kallsvettig, jag visste att jag hade gjort den men uppfattade det som att jag inte behövde skriva ut något. När jag slog upp det på nätet hittade jag ingenting på mitt namn och nu började det bli jobbigt, vi skulle gå om 5 minuter! Dock kom jag till slut på att man gjorde ansökan på det namn man har som första namn (Nils för mig) och då hittade jag den, puh!

Vi tog oss mot flygbussarna och var på väg! Väl på Arlanda förflöt allt smidigt och vi lyckades till och med ordna platser bredvid varandra, något vi trodde vi hade missat.



Vi flög via Amsterdam och där hade vi 1:40 för bytet, något som blev ganska nödvändigt med tanke på säkerhetskontrollerna. Flygningen till Detroit gick ganska bra men ingen av oss lyckades sova mer än någon halvtimme så när vi landade vid 22 svensk tid kände vi oss ganska möra.

Vi hoppade på bussen till hyrbilen, förresten Camilla; jag har klippt mig också :-)






Vi fick välja bil i den klass vi betalt för och givetvis tog vi en jänkare!

Från flygplatsen åkte vi två timmar till Saginaw, där vi kastade oss in på hotellet då vi direkt skulle iväg på middag med Mr. Furlo, en vän till pappa. Vi bytte kläder och blev hämtade till avfärd mot Saginaw Country Club där vi åt en fantastisk middag (nej jag tog inga bilder på maten). Till förrätt åt jag chilisoppa, gustav krabbkakor och pappa räkor. Till varmrätt åt vi alla t-bone steak på kalv, helt otroligt bra kött. Till efterrätt åt jag och pappa crème brulee och Gustav åt french chocolate cake. Vi var alla ordentligt mätta och rätt trötta, klockan i våra huvuden var nu ungefär 05:00. Mr. Furlo körde hem oss och vi stupade i säng.



Pappa med Mr & Mrs Furlo.

Jag återkommer till hotellrummen, som man för övrigt skulle kunna bowla i...

Nu skall vi äta frukost och sen skall vi titta lite på Saginaw, ikväll ska vi på en musikshow/fundraiser. Kram på er alla!

Location:Davenport Ave,Saginaw,USA