På besök i Demokratiska Folkrepubliken

Då var det då äntligen dags för min inbokade resa till Panmunjom, den stad/by som huserar Joint Security Area (JSA). JSA är ett område som sköts av Nordkorea och Sydkorea gemensamt, även fast gemensamt är lite mycket att säga. Området är strikt uppdelat med en gräns genom området efter några incidenter på 70-talet där folk dog. Numera håller sig länderna på varsin sida. JSA ligger inuti DMZ, De-Militarized Zone, fast det förmodligen är det mest militariserade området i världen, med över 1 million soldater inom det 4 km breda bälte som löper längs den koreanska halvön.

Kort introduktion till Koreakriget: Japan hade herravälde över hela halvön fram tills kapitulationen i andra världskriget. Då tog Sovjet den norra delen och USA den södra delen och administrerade dessa delar med varsin president, planen var att några år senare lämna över styret av hela halvön till koreanerna själva. Nu blev det inte så och norr invaderade syd och drev tillbaka USA hela vägen till sydspetsen. FN kontrade och drog tillbaka Nordkorea nästan hela vägen upp till Kina. Då blandade Kina sig i och drev tillbaka FN till Imjin-floden, ganska precis där den tidigare gränsen var, kring 38:e breddgraden. Där undertecknades ett avtal om vapenvila som gäller än idag, länderna ligger alltså fortfarande formellt i krig med varandra.

Besöket började med en turbuss till en camp där amerikanska militärpolisen kontrollerade pass och gav en kort introduktion till området. Därefter åkte vi ny buss till det området som delas av länderna (JSA) och samtal fortfarande förs i en byggnad där halva huset ligger på Nordkoreas sida och den andra halvan på Sydkoreas sida, det blå huset mitt i bild som heter T2



Notera de sydkoreanska soldaterna som stod blickstilla i hotfull pose mot nord 😀 Man ser också gränsen som markeras med en betongbalk på var sida om huset. Huset i bakgrunden är Nordkoreanernas hus, vi fick inte ta bilder åt Sydkoreas sida, det skulle hållas hemligt.

Inne i huset finns förhandlingsbord, som även det har platser på var sida om gränsen (ej det i bild här). Vakten vaktar dörren mot Nordkorea:




På detta viset var jag alltså i Nordkorea i ett par minuter eftersom man fick gå i hela huset, här en Nordkorea-selfie:









På sista bilden ser man betongbalken som skiljer sidorna åt.

Det hela var en mycket speciell känsla, med tanke på att man hela tiden såg över till Nordkorea, även om vi för dagen inte såg några människor där. Efter en kort stund fick vi återvända och åka buss tillbaka till campen, där vi fick gå på ett museum:















Efter detta bar det av till ett transportcentra som var byggt för utbyte mellan länderna 2004, det var ett industrisamarbete där Sydkorea köpte arbetskraft av Nordkorea, men samarbetet stängdes pga provokationer från Nordkorea i år, bl.a. missiltest och kärnvapenprovsprängningar.















Efter lunchen begav vi oss till ett område i närheten där det finns ett antal minnesmonument, och dessutom en nöjespark. Temat för alla dessa är återförening, hoppet om att länderna ska bli ett i framtiden. Här tittade jag runt en del innan det var dags för hemfärd!
















Nu sitter jag på bussen tillbaka till Seoul och det har varit en otroligt häftig utflykt!

Location:Dorasalli,Pajusi,Sydkorea

Avresa från Norrköping

Då var det dags, efter en lite ledsam lämning på skolan (Matilda ville aldrig släppa taget) står jag nu på stationen, inväntandes tåget.


Nästa anhalt är Arlanda, sen flyger jag till Bangkok kl 14:30 för att sen flyga vidare till Seoul där jag landar om ganska precis ett dygn, 9:15 svensk tid. Klockan är då 16:15 lokal tid (+7 timmar). Nu kör vi!

Location:Norra promenaden,Norrköping,Sverige

Onsdag

Onsdagen styrde vi mot Allen där det fanns en samling outlets. Det blev en hel del shopping, pappa köpte bl.a. fyra kilo skor.





Efter ett för oss ganska utmattande shoppingpass behövde vi en stadig lunch och eftersom vi alla verkligen gillar mexikanskt fick det bli det för tredje dagen i rad. Vi ställde in GPS:en på närmsta 'On the Border', ett ställe som ja och pappa åt på förra gången vi var här. Det var verkligen en kanonlunch, och ganska mycket...

















Bredvid låg Arbys.

På kvällen var det dags för Pearls Dancehall igen, pappa var mycket nöjd med musiken men jag och Gustav tyckte bättre om 'The Finish Line' där det fanns lite mer att göra.






Tommy Hooker


Gary Carpenter, som kommer att spela med Darrell McCall istället för Buddy Emmons.











It's the law!






Pappa och Tommy Hooker


Gary Carpenter och pappa

Detta var sista kvällen så nu är det dags att packa för hemfärden imorgon bitti, vi åker från hotellet vid åtta för att ha gott om tid. Det är möjligt att det blir en avslutningsblogg imorgon.

Tisdag

Tisdagen var dagen efter den stora matchen och vi bestämde oss för att ta turistsvängen in till Dallas, något jag och pappa skippade förra gången. Vi åkte bil till en närliggande pendeltågsstation och därifrån tog vi tåget in till centrala Dallas.










Vi gick av vid West End och promenerade till Elm Street.



























Tyvärr fick man varken filma eller ta kort på 'The Sixth Floor Museum' som huserar i den byggnad som skytten befann sig i, men det var verkligen fantastiskt. För min generation är JFK synonymt med hans död och ingenting av det han gjorde som politiker, vilket museet på ett bra sätt beskrev. Man fick också en bra inblick i kontroverserna kring utredningen efteråt och man kunde titta ut genom det fönster där Lee Harvey Oswald sköt John Fitzgerald Kennedy. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så berörd av beskrivningarna. Det var två timmar som förflöt snabbt, jag kan verkligen rekommendera detta för andra turister.

På denna bild ser man vägen som JFKs kolonn åkte på, i höjd med skyltarna ovanför gatan brann det första skottet av, och sen ytterligare två skott, bilen färdades från kameran.





Fönstret där skotten sköts ifrån.





Efter detta beslöt vi oss för att ta en lunch och vi hittade en mexikansk cantina i närheten. Det var väl ingen höjdare men fyllde sin funktion. Vi bestämde oss också för att åka till Apple Store, vi var bra sugna på en Apple TV.























Det var en liten tur med spårvagn och taxi men vi kom fram helskinnade. Jag har aldrig handlat i en Apple Store men det var onekligen en upplevelse i sig. Det måste varit cirka 1 personal per kund och då var det inte lite kunder. Man fick all hjälp direkt av kunnig personal. Bilden nedan är på den temporära butiken eftersom de byggde om.





Sen åkte vi till hotellet och vilade oss lite för på kvällen var det 'The Finish Line'. Här var jag och pappa 2005 och det var sig likt, en riktig cowboy-sylta. Mer genuint än så här blir det inte. Det som var bra med detta stället var att det var lite större och rymligare, och så fanns det biljardbord! Jag lyckades med lite tur hävda mig som storebror!













"Kaffet" var nog det äckligaste jag druckit, smaksatt med crème brulet-mjölk, uähhhhh!




Gary Carpenter på steel guitar ivrigt påhejad av Joe Bill Sparks.

















Gary ville absolut att pappa skulle känna på hans egenbyggda steel (Rains Steel Guitars byggs av Gary Carpenter).






Denna dansanta cowboy tyckte mest om att dansa med sig själv, hans damsällskap suckade lite då och då.











Landon Dodd sjöng på Finish Line denna kväll.




Vi pratade en del med en kille vars tjej jobbade i baren (står bredvid mig på bilden) och han proppsade på att vi skulle in i baren så han fick ta ett kort.

Sen åkte vi hem genom natten, och kan ni tänka er, det blev en liten hamburgare också :-)

Location:Texas