Detta var ett riktigt stekhus men riktigt härlig miljö med grova trädetaljer och bra mat. Några satsade återigen på Ojo de Biffe medans jag gick på entrecote och till de något som jag har glömt vad det heter. Det var pommes frittes, stekt lök och stekta ägg, det hette ungefär "al podre" och betydde "för den fattige" och en gång i tiden var tydligen dessa tre ingredienser fattigmansmat.
På bilden ser vi från vänster; Christian, Enzo, Santiago (längst bort), Jörgen (vid väggen) och Anders.
En sak som gör det lite lättare att trivas här nere är att jag med mina 167 faktiskt inte är en direkt kortis. Det är rätt många som jag kan mäta mig med och med lite klack på skorna blir jag faktiskt riktigt reslig! Det är man inte van vid...
Nu blir det jobb!
//Oskar
5 kommentarer:
Vad härligt att få känna sig lite lång för en gångs skull. Jag tror inte att jag skulle trivas i chile men på bilden ser du ut som du mår bra i alla fall och det är huvudsaken. Puss puss sötnos
Hej Oskar!
Vad roligt att se en bild på dig i Chilensk miljö!
Kram från mamma
köttbiten på bilden torde vara en T-bone steak!
Japp! Den engelska översättningen löd precis som du sa "T-bone steak", tydligen varierar styckning mellan länder så en entrecôte i Sverige är nog inte samma sak här.
vilken jävla köttbit! kramar
Skicka en kommentar